För banker är den potentiella konflikten mellan lokalsamhällets lojalitet och intressena för både tillsynsmyndigheter och internationella investerare inte ny. Men, särskilt i Europa, gör coronakrisen det till en brådskande fråga igen.
Bankerna måste skydda sitt kapital. Samtidigt måste de i denna nödsituation göra allt de kan för att stödja kunder vars återbetalningsförmåga de känner till. Och de kommer att vilja bidra till den humanitära insatsen.
Frågan är dock om det är deras roll att stödja småföretag vars kreditvärdighet är svår att förstå, längre än att ingripa direkt i offentliga hälsosystem.
Detta har varit ett mindre problem för tyska och schweiziska banker under coronakrisen eftersom deras stater gick tidigt för att garantera 100 % av småföretagslånen – och eftersom deras offentliga hälsosystem är mindre stressade.
Filantropi
På andra håll i den europeiska kontinenten har banker däremot tävlat om att utlova likviditet till företag på egen risk och att göra stora donationer till hälso- och välgörenhetsorganisationer.
Det här är inte ett fall av rika verkställande direktörer som kastar ut sedlar från sina limousinfönster. Väl övervägd och vältajmad filantropi tillför mycket till ett företags rykte, moral och därmed värde.
Ändå är problemet att när extraordinära gåvor sammanfaller med frysningar av utdelningar och den ökande sannolikheten för nyemissioner, kan aktieägarna tro att de tar andra plats. Det är därför som vissa banker, som de stora spanska långivarna, har varit särskilt noga med att hämta sina donationer helt och hållet från nedskärningar i styrelse- och ledningslöner.
Under denna extraordinära period kan att offra en del av sin lön vara det rätta för verkställande direktörer att göra, eftersom det innebär att företagsgåvor kan vara relativt stora och anses vara finansierade på lämpligt sätt.
Det ger också ledarskap för nästa ledningsskikt (även om personal i frontlinjen kanske sätter sina liv på spel för att hålla filialer öppna borde belönas bättre).
Italien står framför allt inför en hälso- och socioekonomisk katastrof som är tillräckligt stor för att hota hela det europeiska projektet. Intesa Sanpaolo bör därför applåderas för dess bidrag på 100 miljoner euro i mars till den nationella regeringens krishanteringsenhet, vilket matchar en donation av liknande storlek från försäkringsbolaget Generali.
Det enda som alla kan vara överens om är att det skulle vara bättre om sydeuropeiska regeringar kunde göra mer för att mildra denna nödsituation
Globalt var det bara Bank of America och Barclays som började i krisen med så stora gåvor. BNP Paribas och Societe Generale har donerat 50 miljoner euro vardera; BBVA och Santander har båda gett 25 miljoner euro.
Men debatten om de styrande konsekvenserna av sådana handlingar är särskilt taggig i Italien, delvis på grund av en personlighetskrock i toppen av sektorn. Intesas vd Carlo Messina var mycket mindre nöjd med Europeiska centralbankens begäran om frysning av utdelningen än Jean Pierre Mustier, vd för UniCredit och chef för European Banking Federation.
Mustier är kanske mer orolig än Messina om reguhttps://www.euromoney.com/article/b1ld7ryqsz1ljp/monetary-financing-is-quotthe-only-way-out-in-a-democracyquot-säger-santander39s-bot237nlatory kapital. Visst, både Mustier och ECB:s chefschef Andrea Enria anser att frysningen är lämplig på grund av den dåliga optiken att betala stora utdelningar nu.
Ur Messinas perspektiv har han dock redan visat sin sociala känslighet genom donationen på 100 miljoner euro. Han har ytterligare bidragit med 1 miljon euro av sin egen lön till hälsokrisen, och ytterligare 5 miljoner euro kommer från högsta ledningen.
Men speciellt i ljuset av ett nyligen anbud på mellanklasskonkurrenten UBI Banca, är Messina mer sårbar än Mustier för anklagelsen om att han kan överprioritera sin lokala status.
Att positionera sig som en nationell mästare har ibland undergrävt Intesas trovärdighet – som i dess flirt med en Generali-fusion 2017 – trots att det vanligtvis har varit mer framgångsrikt än rivalerna genom att göra ett bättre jobb med lokala bankfusioner.
Internationell hållning
UniCredit har däremot länge intagit en mer internationell hållning, men dess portfölj av banker i Italien och på andra håll är mindre lönsamma. Mustier har tydligen inte tävlat mot Intesas likviditetslöften och donationer – eller i UBI-affären. UniCredits donationer till coronavirus är alla anställdas finansierade.
Sedan krisen bröt ut har han fått en lönesänkning på 75 % och avstått från ungefär 2.7 miljoner euro i ersättning som kommer att doneras till UniCredit Foundation.
Det enda alla kan vara överens om är att det skulle vara bättre om sydeuropeiska regeringar kunde göra mer för att mildra denna nödsituation. Svag statlig kapacitet ökar behovet av privata och till och med informella stödmedel, vilket medför svåra val mellan att lägga undan kortsiktig ekonomisk och styrelseskicklighet och att prioritera den omedelbara humanitära krisen.
Förekomsten av sådana kompromisser i södra Europa gör det angeläget för Europeiska unionen att tillhandahålla en starkare suverän bakstopp. Den sammanlänkade svagheten hos ekonomier och institutioner skulle förr eller senare kunna fälla hela byggnaden.
Signal2forex.com - Bästa Forex robotar och signaler
